Ur kapitlet Väntan

Terrängbilen rullade in mot staden och utmed den lilla kustvägen stod trots krigshotet de karakteristiska skyltarna som trummade in det Demokratiska Partiets värderingar i medborgarna. Partiet hade råd att marknadsföra sig även när det inte var valtider. Partiet ville få människor att fundera över sig själva och ta avstånd från kommersialismen och det värderingsbefriade samhällets normlöshet. På fem skyltar i följd utefter kustvägen stod det
i tur och ordning:

Vem är du?
Vad vill du?
Lita på dig själv!
Gå ett steg längre!
Följ ditt hjärta!

Inne i Nyköping över Storgatan hängde banderoller med liknande budskap från partiet men de var utformade som frågor istället. Det fanns tretton olika frågor och de löd:

Kommer ni ihåg när man slogs man mot man?
Kommer ni ihåg när män behandlade kvinnor med värdighet?
Kommer ni ihåg när chefer var ledare?
Kommer ni ihåg när grova förbrytare inte var omtyckta?
Kommer ni ihåg när det var fi nt att vara arbetare?
Kommer ni ihåg när det fanns både rättigheter och skyldigheter?
Kommer ni ihåg när man stod upp för de svaga?
Kommer ni ihåg när makt medförde ansvar?
Kommer ni ihåg när lärare var värdefulla och behandlades med respekt?
Kommer ni ihåg när de tio budorden betydde något?
Kommer ni ihåg när de äldre behandlades med värdighet?
Kommer ni ihåg när man respekterade bildning?
Kommer ni ihåg när Sverige var ett föregångsland?

Det var Johan Asplund som hade suttit med i partiets ”thinktank” och hade tänkt ut dessa budskap. Det var inte bara för att partiet hade råd med reklam som de satt där. Budskapen hade tilltalat folksjälen så mycket att de helt enkelt fick hänga kvar, eller så löd åtminstone den officiella förklaringen men riktigt så enkelt var det inte. Det krävdes ju lite lobbying också men i stort sett hade alla de politiska partierna efter valet föregående år helt och hållet bytt politiskt paradigm.